Simply living, high thinking!

Jag har suttit inne så mycket och haft regnmysdagar, som när man är sjuk. Nu när jag väl är sjuk har jag redan suttit inne så mycket att jag får skittråkigt. Så jag gick ner till parken en stund, och en liten tjej kom med två hundar. Jag tyckte först att hon såg lite liten ut för båda hundarna, för det såg så knasigt ut när hon kom gående med en jättehund i koppel och en mindre i famnen. Hon var bara så full av hundar.
Hon var så underbar, det första hon gjorde var att hälsa och fråga om jag ville klappa hundarna. Men jag sa att det kunde jag ju inte för jag är allergisk. Så hon sa åt den stora hunden att lägga sig vid sidan, och sen började hon och den lilla pudeln att leka. Det var så fantastiskt att se. Dom pratade samma språk. Allt var så lätt, så pure. Jag var tvungen att bara studera dem en stund, bara njuta av att se något så äkta.
När jag gick ropade hon hejdå. Det var som om vi varit där tillsammans. Och det hade vi ju. Åh, jag är så full av värme.

Synd bara att nu när jag kom hem känns det som att jag har BH:n fylld av pissmyror. Det har jag inte, jag kollade. Men det bränns.

Jag har trojaner och tre virusskydd som ingen av dem kan göra vad de ska.

Jag saknar.

Jag börjar bli stressad över skolan.

Jag har gått upp i vikt. Det är för varmt.

Jag har dåligt samvete över att jag inte släppte ut småråttisarna idag.

Det börjar bli för sent.

Anledningen till att jag skriver ner det här är nog för att jag vill ha det framför mig, och kunna läsa det om jag tappar bort mig.

Hemkommen från Öland Roots! Eller, jag är i Småland hos mammas pojkvän med Line.

Helgen har varit helt fantastisk, förutom mycket lärorika erfarenheter så har jag bara njutit. Att härma stenade hippies när man själv är ren och nykter är väldigt bra för själen. (Yeah, u heard me; nykter)

Jag jagar bilder, men det verkar som att andra varit lika slarviga som jag; inte fått med sig några bilder hem alls.

Jag hittade Togo också, åker jag med samma organisation blir det både lite enklare och billigare också. Dom åker till rätt många ställen, bl.a Peru som också lät lite lockande ...

Och shitt. Jamaica. Jag ska till Jamaica och jobba på ett center för föräldralösa barn.

"Även om vi inte kan lösa alla de sociala problem som finns på det moderna Jamaica, gör vårt arbete skillnad för ett stort antal av dessa barn. Många av barnen har haft svåra uppväxtår och är desperata efter uppmärksamhet. Arbetet kan tidvis vara tufft, men barnens leenden brukar hjälpa dig igenom de tunga bitarna.

När du inte volontärarbetar kan du också besöka de varma källorna vid Milk River Bath eller bara lägga dig i en hammock och njuta av reggaens rytmer."

Sri Lanka kanske blir ett stopp påvägen. Jag har hittat en bra organisation som man kan åka dit med i en, två eller tre månader. Då bor man hos en värdfamilj som släpper in en direkt i kulturen, och jobbar början av dagen fram till lunch med att hjälpa barn upp till sex år med engelska eller bara klippa och klistra teckningar. På eftermiddagarna tar man hand om hemlösa barn; leker, sjunger, spelar fotboll eller bara hjälper till med läxorna.
Bara ger dom den omtanke och kärlek som även människor i dom fattigaste delarna av asien behöver.

Det kostar dock en del att åka, vart jag än åker. 10-20 tusen skulle det kosta att åka till Sri Lanka. Jag tror att jag stannar ett år i Sverige efter studenten och jobbar ihop så det räcker för den tiden jag vill vara borta. Då har jag tid att lära mig fler språk också, både franska och spanska verkar vara nödvändigt på många ställen.

Kanske körkortet får vänta?

Om jag inte kan söka stipendium? ...

Projects Abroad, Sri Lanka

Det är bättre att vänta med att vara elak än att vänta med att vara snäll. Man är centret i sitt eget liv,
därför är åsikter om sig själv och sina egna handlingar viktigare än åsikterna om någon annan och deras handlingar.

Jag är helt överrumplad! Jag har känt mig så ensam i en vecka, och nu när jag äntligen is feeling happy again så kommer två vänner hem till Sverige samtidigt. Nu kan det inte bli bättre! I'm gonna let this feeling interfere with my dreams ... g-night!

Åkt båt med Charlie, Helena, Jasmin och Charlies daddy idag. Vi åkte till en mysig klippa och solade och lekte min road-triplek när någon säger ett ord och dom andra ska sjunga en låt med ordet i. Den som vi alltid lekte i bilen påväg till blåsjön för många år sen. I love it. Jasmin vann stort.

Jag och Jasmin satt fram på båten där det blåste som mest och man mer eller mindre, till och från, var påväg att trilla i. Jag tog vara på stunden när jag kunde släppa allt och bara låta vinden fylla mig och rensa allt jag inte behövde tänka på. Och såklart så sjöng vi och skrek ut ett glädjerop, Jasmin skrek för den delen i perioder också "OH MY GOD, OH MY GOD, OH MY FUCKING GOD!" när vi åkte över vågor.

Nu är jag helt slut. Planen för ikväll var att jag skulle träffa Charlie och Helena, men ingen av oss hade energi till något alls ikväll. Men Charlie skulle ringa mig inatt om dom fick lust att träffas och hitta på nånting. Skönt att det är lov.

Säg som de e, säg som de e, sluta mörka och säg som de e. Ärligt folk förtjänar väl de, säg som de e.

Timbuktu vet vad han snackar om.

Jag har lurat med mig Jasmin till Öland, så nu ska bara biljetten bokas! Vi ska dock inte sova i hängmatta, utan är så trångsynta att vi tar med ett tält att bo i. I can't wait! Förutom det så har jag en livskris som jag inte vill kalla kris för inget krisar, whatevah, jag plockade i alla fall på mig en tidning i förbifarten idag när jag kände att jag behövde ta den. Den har jag läst i nu en stund när Jasmin har suttit vid datorn. Läste om en kille som åker till Burma ibland och jobbar med att utbilda folk där till att kunna arbeta med kultur. Jag blev verkligen inspirerad. Dit ska jag nog också ta en tripp när jag ändå är i farten om två år.

"Jag hade svårt att sova i början så jag tänkte; äh, jag tar en promenad och en cigg. Nere på gatan såg jag två killar som satt och spelade gitarr så jag frågade om jag fick slå mig ner och lyssna. Nästa natt gick jag ner till gathörnet igen och det visade sig att de var där varje kväll. Det kunde vara från 5 till 20 personer som satt och spelade. Jag var där nästan jämt och vi blev polare."