Här har du!
Anledningen till att jag skriver ner det här är nog för att jag vill ha det framför mig, och kunna läsa det om jag tappar bort mig.
"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet." Läste jag för en massa tid sen, hemma hos mormor tror jag. Klart att jag tog åt mig. Det låter ju självklart, men jag vill förstå det, leva efter det, att mitt liv är idag. Jag vill inte anpassa mig efter "livet", jag vill att mitt eget liv ska anpassa sig efter mig. Därför är det mina drömmar och mina värderingar som har betydelse, åsikter och förväntningar utifrån ska inte påverka någon. Men då krävs det också att jag känner efter vad jag längtar till, hur jag vill prioritera och om jag vill ha drömmar eller mål.
"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet." Läste jag för en massa tid sen, hemma hos mormor tror jag. Klart att jag tog åt mig. Det låter ju självklart, men jag vill förstå det, leva efter det, att mitt liv är idag. Jag vill inte anpassa mig efter "livet", jag vill att mitt eget liv ska anpassa sig efter mig. Därför är det mina drömmar och mina värderingar som har betydelse, åsikter och förväntningar utifrån ska inte påverka någon. Men då krävs det också att jag känner efter vad jag längtar till, hur jag vill prioritera och om jag vill ha drömmar eller mål.
Som sagt. Det låter självklart. Men hur många svenskar (jag väljer svenskar eftersom jag aldrig levt i ett annat samhälle) lever efter detta? Planer på att plugga vidare, vad beror dom på? Att man behöver en framtid? Att det är bra att ha en utbildning? Att det blir lättare att skaffa jobb? Att det förväntas av en? Eller att man brinner för något, har en dröm och känner kärlek till den framtid man ser framför sig?
Idag längtar jag till Jamaica. Jag längtar till kärleken från dom föräldralösa barnen, det vettiga språket, musiken på gatorna och kulturen som jag egentligen inte har en aning om. Jag längtar till erfarenheterna. Jag längtar till något som jag egentligen inte har en aning om, men som jag längtar till att utforska.
Jag längtar till att komma hem, till att ha skapat fler mål. Jag längtar till att plugga vidare, med något som jag inte vet än. Därför är jag glad. För jag får byta mål om jag vill, jag får komma fram till nya slutsatser. Eftersom att det hänger på mig så kan inget stoppa mig. Så länge jag inte förlitar mig på någon annan så är det bara jag som kan se till att det händer. Om jag inte ser till att det händer så är det för att jag inte tycker det är värt det, och då är det ju så. Då är det något annat jag tycker är viktigare, som jag istället kommer göra. Så bra då, för det va ju mitt liv.
Kommentarer
Trackback
