Simply living, high thinking!

Jag sitter och filosoferar. Jag kan inte förstå varför det är så viktigt för mig att vara bäst på nånting, typ "bäst i klassen" på lektionen, alltid lyckas med saker först, eller i alla fall snabbt. Fattar du vad jag menar?

Första tanken man får är såklart att jag alltid vill ha rätt, vara bäst på allt och aldrig bli ifrågasatt. Men så är det ju verkligen inte, jag har ingenting emot att ha fel i en diskussion eller kunna nånting sämre än nån annan. Jag behöver aldrig stå högst. Men ändå måste jag alltid få massor av bekräftelse på det jag gör, göra bättre än alla förväntningar.

Jag vet att jag behöver kunna berätta för nån annan som inte förstår, kunna hjälpa till. Men det förklarar ju inte varför jag ger upp när allt inte går på två sekunder.

Det kan också vara att jag vill veta att jag är på rätt ställe, att jag inte har hittat fel. Att jag inte gör nånting i onödan, eller tappar bort mig. Jag är alltid rädd att tappa bort mig. Men ...

I vilket fall som helst är Petra bästa läraren som finns, för mig, jag tror att hon har textkommunikation och isåfall kommer jag att ha henne alla år här. Fett skönt.