tomrum mellan magen och halsen, där glädje och rädsla delar station
Jag har ett sånt behov av att skriva. Det är något jag behöver släppa ut. Något som skaver. Jag ska nog lyssna lite på gammal musik. Det är någon jag behöver prata med. Någon som inte kommer lyssna. Någon som jag på många nivåer inte vill ska lyssna, men som jag vill ska lyssna för sig själv. Någon som jag vill hjälpa, som inte kan bli hjälpt. Någon som jag vill ska hjälpa sig själv, där jag inte kan göra något. Även fast jag vet att jag kan göra så mycket, men inte vet om det kommer hjälpa eller skälpa. Vad gör man då? Hur tänker man då? Vad riskerar man då? Vad riskerar jag om jag pratar? Men mest av allt, vad riskerar jag om jag inte pratar?
Kommentarer
Trackback
