Det var en gång.
Amanda blickar upp mot den rullande textremsan. Tyresö kyrka 5
min, visar skylten. Hon funderar över sms:et hon fick på drog-
föreläsningen: Grön Ungdom, möte 18:00 ikväll. Hon känner sig
stressad över att behöva ta det förhastade beslutet att gå, men
känner ändå ett sting av långtråkighet när hon inser alternativet:
tv hela kvällen.
Hon betraktar människorna som flockas på busshållplatsen: några
trötta, några rädda och några nöjda. Hon undrar inte vad deras dag
bestått av, hon känner sig inte intresserad.
En ung man hoppar upp och sätter sig på ryggstädet tillhörande
bänken hon själv placerat sig på, hon känner ett visst obehag eftersom
att hon är rädd att bli dömd för vad som händer på den bärbara
datorn hon ställt i sitt knä. Inte för att hon är rädd att visa vad hon
gör, utan vem hon är. Ganska synd kan man tycka.
Bussen anländer och en lång kö bildas, Amanda sitter kvar för att
invänta benens besked om förflyttning. Inser sedan att datorn måste
stängas av och läggas ner i väskan, för att hon sedan kommer blanda
sig med mängden och kliva på bussen.
